Jag började med en önskan om att göra en rund sittdyna som i slutändan skulle vara ca 50 cm i diameter. Om sanningen ska fram så försvann all lust under arbetets gång då projektet från start blev stort, otympligt och tungt att arbeta med. När dessutom lockarna stönade sig med att inte fastna under någon som helst friktion skapad av mina armar och händer gav jag upp. Skiten åkte in i tvättmaskinen tillsammans med ett gäng av barnens badankor och andra liknande badleksaker. Jag önskar jag hade tagit en bild på hur dynan såg ut när jag plockade ut den ur maskinen!! Arbetet tog inte slut där utan jag fick involvera hela familjen för att rädda det som räddas kunde. Resultatet blev ganska bra ändå och pryder nu kökssoffan.
 |
| Kanske inte den vackraste dynan, men mjuk och varm att sitta på. |
Det är stor skillnad på denna platta dyna och den klump som ramlade ur tvättmaskinen. Barnen har hoppat på den, gubben har dragit i den för kung och fosterland och till slut har den fått legat i press under 20 volymer av Nationalencyklopedin. Så kan det gå!
Tappert kämpat! Och jag har sett vackrare sittdynor på din blogg men varm och go är den ju även om den inte blev som du tänkte först!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag är så ullsugen just nu. Konstigt - brukar "tina bort" lite ullkärlek i takt med att kylan försvinner, men i år är det visst tvärtom. :-)
Ser att du skrivit om "Fårfesten". Vi är ett gäng som tänkt åka upp, även om jag nog hoppar över det eftersom det är så mycket i mars ändå. (Schlagerfestival, utlandssemester, voluntärarbete etc.)
Jag har också tovat sittunderlag. Det är just slitigt att få ihop dem tycker jag med.
Varma och goa blir de i alla fall.
Kram Bea
Tur att man har nationalencyklopedin till just sånt, i övrigt står de mest och samlar damm..
SvaraRadera